när det har gått för lång tid, men du ändå inte kan gå vidare. Han finns där hela tiden, som en tatuering. Du gråter inte lika mycket numera, bra tecken.. men ibland tar saknaden över och det gör så himla ont inuti dig, så ont. Du är hopplöst kär från första gången ni sågs. Det värsta är att du vet om att det aldrig kommer bli ni igen, att alla tårar slösar du bort förgäves. Han var och är fortfarande den bästa killen i hela världen, han som får dig att känna pirret i magen, lyckan av att bara ha varandra. Men när ni är på toppen faller allt samman, ni ramlar över kanten och är tillbaka igen. Klumpen i magen är stor, kärleken likaså. Vad man än försöker intala sig så vet man innerst inne att det är helt hopplöst. Ingenting kan bli som vanligt igen. När du faktiskt har tagit dig samman och haft lite romanser, så träffas ni igen. Han är lika fin som du minns honom, finare. du vill krama om honom. kyssa honom. känna att han är din. Ni pratar och känner dendär kemin som alltid funnits där, det var så längesen du såg honom i ögonen, domdär fina blåa ögonen.. han ler ett spänt leende mot dig, och du vet att han känner likadant. Du blir lika lycklig som du brukade vara, men sen kommer du på, du kommer aldrig få honom tillbaka.. hur du än gör vet du att allting förblir såhär.